Sara's underfundiga blogg

Va i mammas affär idag.
Faktiskt riktigt roligt att stå där, knappra på apparaten och sådär=)
Skoj att vara där för då får man tänka på annat i denna vardag.
Det absoluta ljuset idag var verkligen när Therese ringde i morse och frågade de om Halmstad.
Det gjorde mig så glad.

Just nu sitter jag hos mamma, lär nog stanna här ett tag tror jag.
Vila upp mig, visserligen gör jag inget annat känns de som.
Men vill inte komma "hem".
Jag har inget riktigt hem längre, jag har ett barndomshem.
Ingen trygg plats att återvända till där jag kan känna mig säker som jag gjorde som liten.
Kanske såhär det är att växa upp i livet?
Enda stunden när jag känner mig trygg är när jag är i Patriks famn,
eller när jag är hos Therese. Då känner jag mig uppskattad med det jag gör.
Alla hennes ord värmer och jag vet att hon verkligen menar det.

Kom igen nu Sara!
Ryck upp dig! Du klarar det här!
Minns när jag skrev min nationella uppsats i SvB.
Hade temat "Livet, en dröm" och det skulle vara en ässä/essä(?)
Jag skrev om mina drömmar, att oavsett vad så klarar man det.
Avslutade uppsatsen med att skriva denna meningen:
"Sara - Jag vågar, vill och kan"
Var tog det vägen?
Jag ska lova mig själv att hitta den inspirationen igen, och leva ut mina drömmar.
Det ska jag.
Det borde vi alla.